{{next.header}}
Min resa med travhästar
Här ett tidstypiskt dokument av ett sätt som många kom i kontakt med travsporten på ”den gamla goda tiden”. Lars Sjöström beskriver med egna ord hur hans resa med travhästar tog sin början, och sedan utvecklades för att leva vidare än idag. Om än sedan många år utan hästar. Numera följer han sporten mestadels från publiksidan.
Texten har redigerats något, men är i allt väsentligt Lars Sjöströms egna upplevelser. I de fall ordet jag används är det således också Lars själv som avses.
Jag gick ut sjunde klass sommaren 1961, drygt 14 år ung. Hade börjat vara en del i Kjell Söderkvists stall under tävlingsdagar på Dannero, där jag stod klistrad mot boxväggarna för att försöka lära mig allt om på- och avselning. Med tiden fick jag börja hjälpa till. Under denna period fick jag ofta åka med min farbror Fridolf till Bergsåker på söndagarna. Där fanns en liten mörkbrun (nästan svart) treårshingst som hette Lobrick. Han travade klockrent på rakorna men varje gång en bit in i kurvan så kom galoppen. Tyvärr fick han då också veta vad ett körspö var. Lobrick fastnade i alla fall i mitt minne.
Senare på sommaren -61 gick jag något som kallades sex veckors ”tilläggsslöjd”. Då byggde jag en rejäl sel-låda av faner. Den står för övrigt ännu idag på min balkong i Hälledal. Framåt hösten började jag jobbanattskift på min pappa Walfrids timmerbil. Lönen var då 2,50 kr/timmen. Tidig vår 1962 kan man säga att jag bodde i Kjells stall på travdagarna. En dag i april månad väcktes jag av mamma Anna-Lisa som sa att jag skulle börja jobba åt Kjell. Hon hade redan packat väskan med kläder och det blev snabb avresa till Dannero med en Volvo PV. Vid 12-tiden anlände vi till stallet och där och då började jag min lärlingsutbildning. Kjell var en skicklig yrkesman men kanske inte lika pedagogisk. Jag bodde i hans hus ensam på nätterna. Jobbade torsdag, fredag och halva lördagen. Sedan sade jag upp mig!
Helgen före Midnattstravet 1962 köpte min far Lobrick åt mig. Hästen kom till Dannero en vecka senare. Vi hade ingen stallplats, sele eller något att köra honom med hemma i Judeby. Lobrick fick plats hos Kjell Söderkvist som hittade orsaken till galopperna och även lät kastrera hästen. Dock blev det inga starter det året.
Hemma byggde vi en boxplats vid ett torp, samt sällskapsplats för två får. Pappa och morbror Arne byggde en rochard och en hästvagn. Hösten 1962 kom min älskade Lobrick till Judeby. Med mina två och en halv lärlingsdag började då min och Lobricks fantastiska resa. Han tränades efter landsvägar i våra trakter, huvudsakligen körd av mig själv. Hästen var snäll och pålitlig i trafiken, även vid möten med timmerbilar. Vintern 1963 plogades en körbana på Judesjöns is. Där kunde jag köra snabbjobb. Första starten för oss gjordes på Solänget och det blev seger direkt med Anders Norman i sulkyn.
Sommaren 1964 byggdes ett fantastiskt stall på min fars mark i Judeby. Alla pengar Lobrick sprang in investerades. Bland annat inköptes ett sto vid namn Rödluvan. Hon hade bra stam men fungerade bara bra i Kjells träning. I januari 1965 fyllde jag 18 år och mitt första lopp körde jag vid årspremiären på Dannero. Det blev seger direkt! Legendariske Gösta Nordin var inbjuden som gästkusk den dagen. Jag glömmer aldrig när jag körde in i Kjells stall efter loppet och fick en rejäl klapp på axeln. Snyggt kört, sa Gösta!
Rödluvan togs till avel och 1969 fick hon sitt tredje föl. Då hade jag träffat min fru Lena, så fölet döptes till Lena Kejlstrup. Jag körde in alla hennes avkommor. 1973 såldes hon till Stall Myre. Under en period tog hon 13 raka segrar och avslutade sin tävlingskarriär hos Gunnar Nordin och Berndt Lindstedt på Solvalla. Enligt rykten höll de henne väldigt högt. Sammanfattningsvis har jag tränat och vunnit många lopp med Lobrick och kört in Rödluvans fem avkommor som tillsammans tog cirka 50 segrar. Det känns verkligen som att jag och min familj har fått göra en bra resa med travhästar.